måndag 22 januari 2007

Valuta för pengarna!

På fredagar kl 14.00 har vi på min skola mentorstid i ca trettio minuter. Tiden är till för att informera om kommande veckas aktiviteter men den är även tänkt som en tid för reflektion över veckan, hur det gått och kanske också vad som kan bli bättre etc. Fredagen som var (den 10/11) kom mina mentorselever (som går på två olika program, alltså två klasser) till mig redan strax efter ett och undrade om vi kunde ha mentorstiden redan tio över ett idag så att de kunde ta den tidiga bussen hem, de hade nämligen fått sluta så tidigt.
- Visst!, tyckte jag och vi samlades i vårt mentorsrum. På vägen dit började jag dock ilskna till lite över situationen, mest över elevernas överseende med sina lärare! Vi samlas i alla fall och jag börjar med:
- Om ni går på bio för att se en bra film, betalar närmare hundra spänn och en halvtimme innan filmen skall sluta så meddelar biografföreståndaren att filmen slutar NU, så ni kan ta den tidiga bussen hem. Skulle ni då tycka att det var ok trots att ni betalt en slant för det?
- Nä, det går inte att jämföra! tycker eleverna.
- Var och en av er får skolpeng som finansieras med skattemedel, tycker ni då att ni får valuta för pengarna när ni får gå hem en timme tidigare?
- Nä, det går inte att jämföra, vidhåller ungdomarna. Bio är roligt men matte är ju tråkigt.
- Då är det er förbannade plikt att tala om för läraren att han skall göra lektionen roligare, säger jag.
Diskusionen pågick en stund man jag kan fortfarande (två dagar senare)inte släppa tanken, tanken på att våra elever inte ställer krav. De måste få hjälpmedlen eller verktygen eller vad ni vill kalla det, till att kräva valuta för pengarna. Mellan sextio och hundratjugotusen kronor går till var och en av eleverna per år för att de skall få en lärandemiljö och utrustning för ett livslångt lärande! Är det inte skandal att dagens ungdom som i så många andra sammanhang är kritiska, bara sitter och jamsar med när det gäller utbildning?

Inga kommentarer: