Veckans ordstäv.....

"Det är aldrig för sent att förbättra sig
så därför väntar jag lite ännu."

Fp:s skolpolitik, ett välkänt smajl

Det finns få saker som gör mig så ledsen som att vi diskuterar skolan ut ifrån ett politiskt perspektiv och inte alls bryr oss om vad skolan egentligen behöver eller egentligen kan prestera. En annan sak som gör mig nästan lika ledsen är att man i vissa kretsar tror att vi kan dra skolan tillbaks i utvecklingen medan det övriga samhället går framåt. Hur i hela helvete kan man tro att det bara i skolan man behöver ordning och reda och respekt på ett sätt som liknar fyrtiotal medan övriga världen färdas i en riktning mot ömsesidig respekt och framåtsträvan?
En dröm som jag har känns oerhört avlägsen när jag läser Thomas Gürs inlägg i SvD i dagens nätupplaga av tidningen. Thomas tycker att skolpolitiken ska stå modell för politiken i stort.
Snälla nån, eller rättare, snälla alla låt inte det hända!
Ponera också att Jan Björklunds behörighet bygger på en militär bana, inte en pedagogisk. Skulle gärna se att debattörer ifrågasatte kompetensen hos våra politiker i lite större utsträckning och inte bara sväljer alla de sköna omskrivningarna som bara har ett syfte; att vinna politiska poäng och det oavsett politisk ideologi.

PENGBERG: Betygen krakelerar.....

PENGBERG: Betygen krakelerar.....

Betygen krakelerar.....

Läser i Aftonbladet om hur lärare som sätter 'låga' betyg hotas med sämre lön. Som jag ser det är det ännu ett bevis på att betyg inte gynnar lärandet och framförallt inte eleverna. Jag läser vidare i artikeln och kommer till en liten undersökning där man får svara på frågan om det går att sätta rättvisa betyg. Man får välja Ja eller Nej. Jag väljer Nej och får upp resultatet;
8883 pesoner har röstat och resultatt är:
-Ja, det går att sätta rättvisa betyg 26,7%
-Nej det går inte att sätta rättvisa betyg 73,3%
Hur skulle du tolka dessa uppgifter? Kan det vara så att det bara är folk som inte tror på betyg som valt att delta i undersökningen? Eller kanske är det en och samma person som gjort åtta tusen röstningar? Vad vet jag, vad vet jag.....

PENGBERG: Läroplanen

PENGBERG: Läroplanen

Läroplanen

Handen på hjärtat, när tittade du igenom läroplanen senast? Nä, jag tänkte väl det...
Ofta pratar jag med kollegor om pedagogik, styrdokument etc. Det hörs som de flesta lärare är pålästa i värdegrundsfrågor som:
"Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering....." eller "Skolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de framförs". Att undervisningen skall var likvärdig och att den skall bedrivas i demokratiska arbetsformer. Allt det där kan de flesta av mina kollegor (eller kanske t.om. alla). Svårare blir det när man kommer in på vad läraren skall. Diskuterade med kollega om huruvida det är lärare eller elevs ansvar att elever lär sig. Förutom att mitt sunda förnuft säger mig att det är min uppgift att hjälpa eleven att finna sin inre motivation så står det ganska tydligt i Lpf94:
"Läraren skall
• stärka varje elevs självförtroende samt vilja och förmåga att lära, organisera arbetet så att eleven
• utvecklas efter sina egna förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga..."
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Vår läroplan är genomtänkt och väldigt användbar, och inte bara när man går lärarutbildningen.
Om du blir inspirerad och får för dig att plocka fram dokumentet kan du passa på att ta dig en titt på 2.6 REKTORNS ANSVAR, där står det också en massa kloka saker som rektorer runt om i landet borde ta en titt på lite då och då (om de har tid att lyfta blicken från budgeten eller kommande nedskärningar, vill säga).

Behöriga föräldrar?

Skolverket har kommit med ännu en larmrapport om hur många obehöriga lärare vi har på gymnasiet (speciellt yrkeslärare). Fem till tio gånger om året har vi debatter och får rapporter om hur många elever som inte klarar gymnasiet; "Fyra av tio gymnasieelever klarar inte ett fullständigt gymnasiebetyg" och liknande.
Lärarna klarar inte av sitt jobb, eleverna klarar inte av sin skolgång. Nån gång då och då får vi också läsa om en rektor som inte klarar av sitt pedagogiska ledarskap. Ibland får vi också läsa om skolpolitiker som har svårigheter att klara av sitt jobb.
Alldeles för sällan hör vi om föräldrar som inte klarar av sitt jobb, dvs att uppfostra och älska sina barn och hjälpa dem att bli empatiska, hänsynsfulla individer. Allt för ofta läser jag om föräldrar som får behålla sitt föräldraskap trots att de missköter sitt jobb så fatalt att deras barn inte har annat än misär att se fram mot. Hur kan det komma sig att föräldraskapet har blivit så heligt i detta land så att föräldrar kan misshandla, missköta och förkasta sina barn och ändå ses som den naturliga vårdnadshavaren? Vi lärare jobbar med eleverna dagligdags och ser dem fara illa. Åtgärdsprogram, soc.anmälningar, samtal med föräldrar, mängder av försök görs var vecka för att få upp ögonen för ungdomars olycka och ändå händer så förbannat lite. Föräldrar får fortsätta att vara föräldrar och socilassistenterna tvår sina händer och hänvisar till svensk lagstiftning. När har man förverkat rätten till sitt föräldraskap?

Dags att vakna?

Efter ett års bloggande och sju års erfarenhet om och av skola/skoldebatt börjar jag se ett mönster (eller kanske cykler). Frågor kommer om och om igen (likt Disneys reklam)....Häromdagen bloggade Jeppesen om byxhäng, ämnet aktualiserades av att en skola i Stockholm vill förbjuda viss klädsel. Hade själv ett inlägg i februari i år.

Dagens Nyheter aktualiserar en fråga som dyker upp någonstans mellan tio och hundra gånger om året, nämligen lärarbehörigheten. Detta med anledning av en rapport från Skolverket.

Svenska Dagbladet överraskar oss med att den annonserade skolreformen skjuts på framtiden.

Nyhetsflödet i skoldebatten går i stå! Var finns nytänkandet? Vem vågar lyfta nya frågor?
Jag efterlyser en debatt med aktuella frågor, lägg den gamala skåpmaten där den hör hemma (i skåpet) och kom med lite nya synpunkter, idéer och ämnen. Skolan behöver utecklas inte stå och mala samma gamla frågor om och om igen....

Historia?

Ja, vad menas egentligen?
Alla elever på gymnasiet ska läsa Historia A, ett kärnämne, ett obligatoriskt ämne. Kalla det vad ni vill men sätt ämnet i ett pespektiv så det blir relevant. Att ha kunskaper om vilket år som vilken kung gjorde eller inte gjorde, eller vilket krig som utbröt, avbröts osv osv har ingen som helst relevans för en elev som lär sig till bilmekaniker, kock eller frisör. Däremot kan det vara viktigt för hotell- och restaurangeleven att ha kunskap om svensk mathistoria för att få en bättre förståelse för modern och framtida matlagning. Frisöreleven kan hjälpas förstå dagens och framtidens frisörtrender om man tittar lite i backspegeln.
Kan man tänka sig historia i sådana sammanhang ställs det stora krav på integration och samarbete historielärare - karaktärslärare mellan men frågan är om det inte är ett måste för att ge ämnet relevans för elever (speciellt) på de yrkesförberedande programmen.
Ge våra gymnasieelever en chans att få lära sig sin/vår historia och inte våra kungars/krigs historia