Vart är vi på väg?

Skollärandet är specifikt. Vi lär våra barn och ungdomar en massa saker som de behöver för att klara nästa prov. Vi förbereder dem för nationella prov. Vi förbereder de små för mellanstadiet, de mindre små för högstadiet, de lite större barnen för gymnasiet och slutligen förbereder vi våra gymnasieungdomar för högskolan eller (i bästa fall) för arbetslivet.
Vart är vi på väg? Finns det ingen som tänker att: Stopp! vi måste börja göra skolan till en del av samhället, av livet. Inte om nu då vi förbereder för livet.
Vart är vi på väg? Nä, in med verkligheten i skolan istället för att skapa konstgjorda situationer som ska påminna om det verkliga livet. Och förresten vem är det som har kommit på teoretiska kunskaper som en motsats till praktiska? De fyra F:en kanske kan få oss att förstå och att bli förtrogna med fakta på ett sådant sätt så våra färdigheter blir bättre...

Skolverket har svaret

I ett pressmeddelade daterat dagens datum beskriver Skolverket hur de kommit fram till att skälet till sämre skolresultat är; segregering, decentralisering, differentiering och individualisering.
Det finns skäl att förklara de tre begreppen vilket kan ske på frivillig väg genom att klicka på respektive ord ovan. Det sista ordet var lite svårare att greppa, det fanns t.ex inte på Wikipedia.

1. Segregering; Friskolor och boendesegregation samt föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse, anges vara de främsta skälen till den nedåtgående utveckling.
2. Decentralisering; En utveckling från statligt till kommunalt huvudmannaskap har försämrat resultaten i skolan.
3. Differentiering; Här anges särskilda undervisningsgrupper för elever med behov av stöd som en negativ ingrediens. Vad uppslagsboken säger om ordet är, uppdelning, skapande eller uppkomst av skillnader (differenser) inom något som först varit enhetligt.
4. Indivdualisering; Lärarna har fått mer utrymme att forma undervisningen efter elevens behov vilket gjort att stödet hemifrån har blivit viktigare.

1. Valmöjlighet begränsar kunskapsinämtandet (?). Vi är inrättade i ett samhälle där båda föräldrar måste jobba heltid (eller mer) för att få ekonomin och självförverkligandet att gå ihop.
2. Ekonomi är olika i olika kommuner men den samma i staten...
3. OBS-klasserna från tiden före Lpf94 är väl samma sak som särskilda undervisningsgrupper?
4. Återigen, föräldrarna har inte tid, för mycket jobb, för mycket självförverkligande, för mycket ego...

Allt är inte så rakt och enkelt som man tror...

Rossana Dinamarca (V) förutspår hårda tag...
Rosanna har en hel del att säga om framtiden skola, en del bra saker och en del mindre bra saker.
Det som känns förbannat tråkigt det är att hon inte ser att kommunala såväl som fristående skolor behöver inspektioner (på samma villkor) där brister i skolan skall lyftes och om inga åtgärder sker ska skolinspektionen sätta till åtgärder (bot etc) för att komma tillrätta med det hela.
Rosanna generaliserar också och påstår att alla friskolor har likasinnade elever och elever från samma bakgrund. Gäller säkert för en del skolor och inte alls för andra...

Veckans ordstäv...

"Alla har så bråttom med att undervisa att ingen

hinner lära sig något."
Agnes Repplier

Det var ett tag sedan som hon, Agnes myntade ordstävet ovan. Jag antar att många med mig under skolhistoriens gång ofta undrat hur mycket vi lärare lägger ner i undervisning och hur mycket som förmedlas till våra elever. Jag menar att vi oftast har ett starkt behov att förmedla något, så starkt så att vi glömmer våra lyssnare.
- Nu var den lektionen klar, fort över till nästa och gå igenom så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt

Vårt uppdrag...

.....måste vara att tända eldar, att ta emot eleverna och ge dem möjligheten till en framtid även efter skolan.
Någon skrev att vi missar en del av vårt uppdrag på gymnasiet då vi tar emot unga sugna elever men ganska snart har vi tutat i dem att kunskap är tråkigt och de formar sig fogligt i vårt tråkiga arbetsätt. All entusiasm och vilja till att lära tappar de snabbt i dagens gymnasieskola.

Tänk om vi kunde ta oss i kragen och ge eleverna möjligheten att bibehålla sin entusiasm utan att leka och larva oss, utan att göra det barnsligt. Behandla dem som gymnasister och inte som barn och inte heller mata dem på samma opedagogiska sätt som föreläsarna på högskolan.
Fylla ämbar eller tända eld?

Veckans ordstäv...

Bildning är det som är kvar, sedan vi glömt allt vi lärt oss.
Ellen Key

Ja, inte går det fort...

...med eller utan hus.
Regeringen har nu sagt att from 2010 så ska rektorsutbildningen vara obligatorisk...
Själv har jag väntat i snart två år (2 år).
Innan det hela rasade p.g.a. att några högskolor överklagade upphandlingen var jag på plats 103. Det kändes med andra ord att jag var ganska nära att få börja.
Nu när man (Skolverket) äntligen har kommit till skott och tagit emot anmälningar så säger man att det är förvånande att så många har sökt (1400) på så kort varsel. Herregud det hela har stått still i snart två år! Är det då förvånande att det är många som söker?
Nähä ingen idé att bli upprörd över småting, eller hur?

"För om man retar upp sig på ting som är små,
då är man väl inte större än så".

Rektorn å eleverna

Pratade med min förstfödde häromkvällen. Berättade att jag varit ut och ridit med en grupp elever på dagen.
- Cool, säger sonen. Är nog inte så vanligt att rektorn är med på friluftsdagen.
Nä, tänkte jag det är det nog inte.
Och varför är det inte det?
Vi pratade vidare om rektorer och hur de är, hur de syns osv.

Sonen konstaterade att det var väldigt få rektorer som synts under hans elva år i skolan.
Kom då att tänka på kompisens dotter som berättade att hon träffade sin gymnasierektor för första gången på studenten....?
Man kan fundera en hel del kring detta och fyllas av frågor och funderingar. Man kan också titta på vad som står i läroplanen under rubriken: Rektorns ansvar, sedan fundera på om det går ihop om man träffar eleverna först på studenten?