söndag 21 november 2010

Lärarlegitimation vs Skolinspektionens rapport.

Vi har för länge, länge sedan förstått att duktiga och engagerade lärare med adekvat utbildning ger bra resultat i skolorna. Att eleverna lär sig mer etc etc. Forskning visar också att allt det här  med kunskap och lärande går bättre när rektorn tar sitt ansvar som pedagogisk ledare. Skolinspektionens rapport härom dagen visar att vi har svaga ledare på våra skolor (endast grundskolor var med i undersökningen).
Hur kommer det sig då att vi (dom, ni...) diskuterar rektorslegitimation på samma sätt som lärarlegitimationen?

lördag 20 november 2010

Rektor en svag ledare

Skolinspektionen har granskat rektorer på 30 olika
grundskolor, fristående såväl som kommunala. De
har kommit fram till att många rektorer behöver
stärka sitt ledarskap. Flera av rektorerna har jobbat
en längre tid men inte getts (eller tagit) tillfälle att fortbilda sig.

Med dessa kunskaper måste vi väl återigen ifrågasätta förslaget om lärarlegitimation. För vi vill väl inte att svaga ledare ska bedöma lärarna efter deras introduktionsår?
Läser i Lärarförbundets webbtidning Lärarnas Nyheter att  de har tagit del av rapporten. Jag undrar om ordföranden fortfarande tycker att  Jonas Vlachos  är okunnig i sin debattartikel den 18/11?

fredag 19 november 2010

Fortsättning följer...

Diskussionen kring förslaget om lärarlegitimation fortgår. I dagens nätupplaga ges lärarförbundens ordföranden plats för en replik. Vad gäller Mette så har jag inget att säga, hon representerar det "andra" fackförbundet. Men när det gäller Eva-Lis så blir jag lite fundersam, hon representerar nämligen det fackförbund där jag är medlem. Har Eva-Lis verkligen läst igenom propositionen? Har Eva-Lis läst  Jonas Vlachos debattartikel med öppna ögon?
Jag får en känsla av att man blundar för sanningen (eller den möjliga sanningen) och inte tar till sig Jonas kritik till förslaget på ett konstruktivt och öppensinnat sätt. Ligger det något bakom? Det är inte utan att jag (efter att ha läst repliken) börjar fundera på om de två damerna har skrivit på något avtal...?

När jag var ung sympatiserade många i lärarkåren med folkpartiet. Just nu låter det i min vardag (på skolan, i rektorsprogrammet, på min fritid) så, att det är få eller ingen som är speciellt roade av Björklunds skolpolitik. Så, var kommer denna iver hos Eva-Lis, att försvara något som inte känns rätt hos lärare (såväl behöriga som icke behöriga) ifrån?

torsdag 18 november 2010

Lärarlegitimation igen

Jonas Vlachos debattinlägg i dag i DN har satt igång en välbehövlig debatt i ämnet. Har under dagen vid ett par tillfällen följt en del av denna debatt i Lotta Edholms blogg. Stundtals är den saklig men mestadels handlar det om (som vanligt) lite pajkastning.
-Du är dum för du förstår inte mig.
-Nä, du är dum för jag är fil.kand
-Då är du dummare för jag tjänar mer än dig.

Ja, jag vet att jag överdriver, men debatten spårar ur när man inte håller sig till ämnet. Det kan vara viktigt att hänvisa till akademisk forskning eller annan forskning för all del. Men debatten blir inte relevant när det är just det som det handlar om, i stället för om propositionen för lärarlegitimation. Huruvida det är en genomtänkt "propp" eller om det är ett sätt att återigen skapa en "Björklundsk" illusion om att svensk skola behöver, bla bla bla.

Lärarlegitimation

Regeringens förslag om att lärare ska ha legitimation liknande t.ex läkare kanske inte är helt genomtänkt.

Några punkter som sätter hinder i en förbättring av yrket kan vara,
Hotet om att legitimationen kan dras in om läraren inte "sköter sitt jobb". Vem ska göra den bedömningen? Hur kan vi veta att vad som är "fel" för en elev kan vara rätt för en annan? Men framförallt kommer lärarna att bokstavligen drunkna i dokumentation. Klart som f-n kommer varje lärare som är rädd om sin legitimation att dokumentera så mycket mer med detta hot hängande över sig. Alltså en ökad administrativ börda.
Man har också föreslagit att lärarna ska ha ett introduktionsår efter avlutad utbildning. Lärarna ska placeras ut för att, under handledning, undervisa i sitt/sina ämnen. Finns platser eller handledare för alla lärarkandidater? Förmodligen inte. Vad ska kandidaten då ta sig till? Jo han kommer med all sannolikhet att söka vikariat och då uppstår nästa problem, nämligen: Lärarstudenten får inte anställas på ett vikariat om det finns legitimerade lärare att tillgå. Det kommer alltså att bli svårt för kandidaten att finna en tjänstgöring. Ytterligare försvårande för anställningsbarheten är att kandidaten inte får sätta betyg. Allt talar för att rektorer inte kommer att anställa lärarstudenter innan de har gjort sitt introduktionsår.

Om allt detta och mer därtill kan du läsa i Jonas Vlachos debattartikel i dagens DN.

tisdag 16 november 2010

Blir du chanslös, lille vän?

Läser i ett gammalt nummer av Pedagogiska magasinet en artikel av Johan Ernestam:
"En socialliberal politik bör ha som grund att alla människors livschanser ska vara så stora som möjligt. Men den skolpolitik som Folkpartiet bedriver i dag går närmast i en icke-liberal riktning. Den minskar i stället många människors livschanser och möjligheter".
För hela artikeln klicka på länken nedan:  
Från Pedagogiska magasinet 2010-02-26 00:00

lördag 13 november 2010

Skolverket vs verkligheten







Ibland så har vi elever som vill otroligt mycket. De har svårt att begränsa sina valbara/IV-kurser till det som det är ämnat för.

Eleven kanske går ett yrkesförberedande program men vill läsa fler högskoleförberedande kurser i stället för vissa programfördjupningar.
Som skola försöker man att möta elevernas önskemål så långt som det är möjligt, men ibland så tar det stopp i förordningar etc. Ibland så kan man tillmötesgå eleven fullt ut (ur skolans perspektiv) men då "skiter det sig" i att slutbetyget inte ger behörighet att söka till universitet/högskola(!).

Varför kan man inte göra det enkelt? Enkelt för gymnasieskolorna, enkelt för eleverna att slutföra studierna med motivation och rätt val. Då menar jag rätt val ur elevens och skolans perspektiv som sedan, naturligtvis, är i förhållande till den högskola, det program som eleven söker till.

måndag 8 november 2010

Att bry sig

Efter denna arbetsdag har en tanke slagit mig om och om igen: 
Vad är det som gör att vissa lärare bryr sig mer än andra?

Jag förstår att det är jobbigt ibland, och ja, jag kan förstå att man ibland är less på elever som inte försöker (eller i alla fall inte visar att de försöker). Jag kan också förstå att det är bekvämt att ha en grupp högpresterande och motiverade elever som bara sväljer allt man gör och säger. I alla fall kan jag förstå att man vill ha sådana elever ibland. Men jag kan inte förstå varför man som lärare inte bryr sig (inte ser) elever som bryter ihop när de får ett IG på provet. Som återigen får bekräftat att de inte duger, att de inte kan. 

Hur ska man få läraren som levererade IG:t att förstå att det är inte IG:t som är problemet utan att det är att de inte bryr som att eleven blir sårad, ledsen?

lördag 6 november 2010

Stat eller kommun?

Många förespråkar att staten ska återta ansvaret för sveriges skolor. Ett argument är att det var bättre förr, ett argument som vår skolminister ofta använder i sin skolpolitik. Dagen elever är sämre än någonsin i herr Björklunds propaganda. Tydligen beror det på att vi har förändrat skollagen, gymnasieförordningen och läroplanerna. Att modernisering, uppdatering skulle vara detsamma som försämring...?
 Sant eller inte?
Om jag återgår till rubriken, dvs att det skulle vara bättre om vi återställde ansvaret för skolan till staten med ungefär samma argument, låter inte så där himla genomtänkt.
Andra argument som jag hört låter lite mer relevanta, t.ex. att staten är uppdragsgivare men kommunerna ansvarar, splittrar. Kanske...?
Tänker att de statliga institutioner/verk som har ansvar för skolan inte är så imponerande i effektivitet.
Några exempel:
Anmälde mig till rektorsutbildning ht 2007 och kom på en väntelista. Vt 2009 fick jag besked att upphandling etc skulle göras om så att alla som sökt måste göra om sin ansökan. Sverige var utan rektorsutbildning (trots brist på utbildade rektorer) under ett och ett halvt år, inte bra.
Staten har bestämt att vi ska reformera skolan och Skolverket verkställer. På gymnasiet går vi fortfarande och väntar på fullständig kursplaner. Programstrukturerna blev färdiga häromdagen, ett halvår innan Gy 2011 träder i kraft. Vi som jobbar i skolan har nu ungefär ett sex månader på oss att  sätta oss in i de nya regler etc som gäller och allt är ännu inte klart...!
Skolinspektionen har så mycket att göra så de kan inte besvara dagliga frågor och ännu mindre utföra de inspektioner som var menade att ske nu under hösten. För ett par år sedan arbetade jag på en annan skola där vi hade Skolinspektionen på besök. Rapporten hann jag aldrig få ta del av innan jag slutade. De sista jag hörde var att de nog hade "slarvat" bort den? Känns sådär, får jag lov att säga.

Nä, innan ansvaret för skolan skickas tillbaks till staten måste de nog se till att få resurser så de kan klara av de uppdrag de har idag

onsdag 27 oktober 2010

Bomullsbarn - curlingföräldrar

En del barn/ungdomar behöver mer stöd och hjälp för att ta sig ut i livet än andra. Precis som det är i skolan så, att vissa elever behöver mer tid och kanske mer hjälp för att nå målen än vad andra behöver.
Vi som jobbar med elever ser ju också att många elever behöver uppmuntran och peppning för att hitta sin gnista medan andra bara har det med sig. Jag vet (är helt övertygad om...) att det är så olika mellan individer.
Jag tror att många pedagoger kan skriva under på ovanstående. Jag undrar om de håller med om fortsättningen:
En del föräldrar behöver hjälp att släppa sina barn. En del föräldrar behöver hjälp med att släppa sina vuxna barn. Som t.ex. detta: Eleven har fyllt arton och säger (helt korrekt) att han har fyllt arton och behöver inte ha påskrift hemifrån. Sant. Eleven vill inte ha med föräldrar i utvecklingssamtal eller dylikt längre för han har fyllt arton. Elevens mamma ringer och sjukanmäler. Elevens mamma ringer i alla ärenden som är jobbiga att ta själv.
Jag vet inte vad som är värst, att eleven bara är tolv i ansvarstagande eller att mamman inte har förstånd att pusha sitt barn att ordna praktikplats själv. Lite trött på gnatet är jag hur som helst och trött på att så många föräldrar släpper sina barn vind för våg i så många sammanhang utom när det handlar om ansvar eller engagemang.

fredag 22 oktober 2010

Trött ochsliten...


















Dagen har varit alldeles perfekt som avslutning på en allmänt jobbig vecka (skitjobbig vecka). Vad passar bättre än att hamna i dispyt med sin huvudman.
Veckan har fyllts av dagliga uppgifter kryddade med extravaganta problem kring individuella val och valbara kurser. För att få en extra fyllig stuvning så reder vi av med en drös schemakrockar och allmän förvirring. Toppar med problem kring elever med diagnoser, lärare med dito och lite ordningsproblem. Ser ut som anrättning behöver lite extra krydda så jag gör som jag sa inledningsvis: kryddar på med en dispyt.
Jag vet att mitt uppdrag är att se till så att elever och lärare får verktyg och förutsättningar att utveckla kunskapen och lärandet. Då måste schema vara till belåtenhet, mackorna serveras i cafeterian, böckerna och läromedlen vara inköpta, och stöd och stöttning fungera för så väl elever som för pedagoger.
Finns det någon som läser detta och tycker annorlunda så snälla, snälla, upplys mig!

torsdag 30 september 2010

Ibland räcker man inte till

Ibland behöver eleverna oss vuxna så jävla mycket. Att då inte ha möjlighet att ge dem den hjälpen känns kymigt. Det finns så många ungdomar som hamnar snett, kanske bara på grund av några små felsteg. Det kan bli så drastiska förändringar för dem pga det där lilla, lilla.
När man haft en sån där dag då problemen har knackat dörr sedan tidig morgon och man känner sig lagom slut och ser fram mot en lunch i godan ro, att då få det här sista samtalet, så ödesdigert.
Jag hoppas innerlig och ärligt att det finns en ljusning, en framtid för dessa svikna, ensamma, tappert kämpande ungdomar. Det finns dagar då man (läs jag) tycker man har världens bästa jobb och det finns dagar då jag helst vill vara i en annan värld, i en annan tid...

torsdag 23 september 2010

Berättelsen är så viktig

Försökte förklara för min dotter en del praktiska detaljer kring projektarbetet. Det var svårt att nå fram, visst förstod hon men hon trodde liksom inte på mig. Jag berättade då en historia om två elever jag handledde i projektarbetet för några år sedan. Då tog hon in och utbrast; - Cool! då ska jag också göra så.
Försöker bara säga att en berättelse som knyter an till det vi undervisar i kan vara vad som behövs för att nå ut, för att få våra elever att ta det vi försöker säga på allvar.

tisdag 21 september 2010

Bra lärare, igen.



Vi kom att prata om vad som gör en bra lärare (igen) på skolan häromdagen. Vi var alla ganska ense i det mesta om vilka egenskaper som behövs för epitetet "bra lärare".
Ämneskunskaper, pedagogiskt tänk, entusiasm, engagemang, positivitet är bra egenskaper. Men om man inte har förmågan och intresset av att se eleverna, individerna, viljan att möta dem där de är, så har det ingen betydelse hur bra du är på allt det andra. Har du förmågan att se eleven så tror jag att din undervisning inte behöver spetsas till och vara så förbannat rolig hela tiden.

måndag 13 september 2010

Lära ut å lära in...


Att lära ut är väl att dela med sig av sina kunskaper, att få andra att förstå hur bra det är att ha just den här kunskapen. Att lära in borde i så fall vara just det som mottagaren gör, dvs lär sig. Lär sig att just den kunskpen var himla bra att jag fick idag och att den kommer jag att ha användning för länge, länge.
Är det inte detta som vi håller på med i skolan dagligdags? Att vi kunskapar tillsammans? Pedagoger och elever i en ständig process kring lärandet?
Om jag tänker ett steg till så borde det ju vara rektors allra främsta uppgift att se till att förutsättningar för detta skapas, att möjligheter ges, ett verktyg finns eller skapas. Om rektor skall kunna göra detta krävs det resurser från huvudman, kommunen eller enskild. Huvudmannen ser till att rektor ges resurser för att skapa möjligheter för lärarna och eleverna att lära ut och lära in. Det är här som kruxet uppstår...ska inte staten genom riksdag och regering se till att huvudmännen får möjligheterna och att se till att huvudmännen också krävs på resultat? Varför dravlar man då om kvarsittning, försittning, ordningsbetyg, tidigare betyg, föräldrar till "struliga" elever skall tvingas till skolan osv osv?

söndag 23 maj 2010

Min dotter..


Måste dela med mig av min fantastiska dotters (Disa) framträdande i Visby Hamn denna eftermiddag. Hon sjunger så vackert så man gråter...
Att man mellan hennes uppträdanden hann ner till Almedalen för och se alla vackra balklädda studenter i vackra och roliga bilar, gjorde dagen fulländad.

lördag 15 maj 2010

Att vara o-teknisk..

Hur är man när man är teknisk?

Ofta, ofta får jag höra;
Jag är så o-teknisk så jag vet inte skillnad på... eller Jag har ingen aning vad som är fram och bak på den här manicken...
När jag häromdagen var på föreläsning om skoljuridik börjar en av föreläsarna på klassiskt manér att framhäva sin oförmåga att hänga med i utvecklingen som en styrka eller som någon slags förmåga. Jag fattar inte...vad är det som gör det ok att vara tekniskt 'pucko' bara för att man är advokat och undervisar på Stockholms Universitet?

Ibland tror jag att ju fler högskolepoäng någon har desto mer ok är det att vara teknisk analfabet. Uttalanden som, jag förstår mig inte på eller jag har aldrig varit vän av teknik eller såna här moderniteter, är bara för mycket.

Kan inte någon därute hjälpa mig att förklara, för alla oinvigda, att okunskap är inte en styrka, vare sig det gäller grammatik, juridik, pedagogik eller teknik..

tisdag 16 mars 2010



Oj, oj, oj vad länge sedan
jag var aktiv på min blogg.

Nu har jag haft en helt makalös måndag med elever i projektarbete. Ett projektarbete utöver det vanliga.

Fyra frisörelever från Guteskolan bildar en grupp som planerar att sätta upp en modevisning med hår i fokus. De har sedan hösten 2009 planerat, blött och stött projektet. De har mött motgångarna med övertygelse om att det hela ska gå att genomföra. De har samlat sponsorer och hjälp från branschfolk, från elever, från lärare och från skolans ledning.

Under måndagskvällen visade de upp hela arbetet i Visby innerstads gamla biograf, Roxy. Etthundrasextio (160) betalande och några inbjudna fyllde förväntansfullt salongen, och ingen gick därifrån besviken. Ett genomgående lyckat projekt som visar hur starka våra elever är på egen hand. Som grädde på moset såg de till att samarbeta med en annan skola (Donnergymnasiet) och fick hjälp med ljud och ljus.
Jag är stolt över att vara rektor på Guteskolan. En kväll som denna är jag extra stolt.