Lärarlegitimation vs Skolinspektionens rapport.

Vi har för länge, länge sedan förstått att duktiga och engagerade lärare med adekvat utbildning ger bra resultat i skolorna. Att eleverna lär sig mer etc etc. Forskning visar också att allt det här  med kunskap och lärande går bättre när rektorn tar sitt ansvar som pedagogisk ledare. Skolinspektionens rapport härom dagen visar att vi har svaga ledare på våra skolor (endast grundskolor var med i undersökningen).
Hur kommer det sig då att vi (dom, ni...) diskuterar rektorslegitimation på samma sätt som lärarlegitimationen?

Rektor en svag ledare

Skolinspektionen har granskat rektorer på 30 olika
grundskolor, fristående såväl som kommunala. De
har kommit fram till att många rektorer behöver
stärka sitt ledarskap. Flera av rektorerna har jobbat
en längre tid men inte getts (eller tagit) tillfälle att fortbilda sig.

Med dessa kunskaper måste vi väl återigen ifrågasätta förslaget om lärarlegitimation. För vi vill väl inte att svaga ledare ska bedöma lärarna efter deras introduktionsår?
Läser i Lärarförbundets webbtidning Lärarnas Nyheter att  de har tagit del av rapporten. Jag undrar om ordföranden fortfarande tycker att  Jonas Vlachos  är okunnig i sin debattartikel den 18/11?

Fortsättning följer...

Diskussionen kring förslaget om lärarlegitimation fortgår. I dagens nätupplaga ges lärarförbundens ordföranden plats för en replik. Vad gäller Mette så har jag inget att säga, hon representerar det "andra" fackförbundet. Men när det gäller Eva-Lis så blir jag lite fundersam, hon representerar nämligen det fackförbund där jag är medlem. Har Eva-Lis verkligen läst igenom propositionen? Har Eva-Lis läst  Jonas Vlachos debattartikel med öppna ögon?
Jag får en känsla av att man blundar för sanningen (eller den möjliga sanningen) och inte tar till sig Jonas kritik till förslaget på ett konstruktivt och öppensinnat sätt. Ligger det något bakom? Det är inte utan att jag (efter att ha läst repliken) börjar fundera på om de två damerna har skrivit på något avtal...?

När jag var ung sympatiserade många i lärarkåren med folkpartiet. Just nu låter det i min vardag (på skolan, i rektorsprogrammet, på min fritid) så, att det är få eller ingen som är speciellt roade av Björklunds skolpolitik. Så, var kommer denna iver hos Eva-Lis, att försvara något som inte känns rätt hos lärare (såväl behöriga som icke behöriga) ifrån?

Lärarlegitimation igen

Jonas Vlachos debattinlägg i dag i DN har satt igång en välbehövlig debatt i ämnet. Har under dagen vid ett par tillfällen följt en del av denna debatt i Lotta Edholms blogg. Stundtals är den saklig men mestadels handlar det om (som vanligt) lite pajkastning.
-Du är dum för du förstår inte mig.
-Nä, du är dum för jag är fil.kand
-Då är du dummare för jag tjänar mer än dig.

Ja, jag vet att jag överdriver, men debatten spårar ur när man inte håller sig till ämnet. Det kan vara viktigt att hänvisa till akademisk forskning eller annan forskning för all del. Men debatten blir inte relevant när det är just det som det handlar om, i stället för om propositionen för lärarlegitimation. Huruvida det är en genomtänkt "propp" eller om det är ett sätt att återigen skapa en "Björklundsk" illusion om att svensk skola behöver, bla bla bla.

Lärarlegitimation

Regeringens förslag om att lärare ska ha legitimation liknande t.ex läkare kanske inte är helt genomtänkt.

Några punkter som sätter hinder i en förbättring av yrket kan vara,
Hotet om att legitimationen kan dras in om läraren inte "sköter sitt jobb". Vem ska göra den bedömningen? Hur kan vi veta att vad som är "fel" för en elev kan vara rätt för en annan? Men framförallt kommer lärarna att bokstavligen drunkna i dokumentation. Klart som f-n kommer varje lärare som är rädd om sin legitimation att dokumentera så mycket mer med detta hot hängande över sig. Alltså en ökad administrativ börda.
Man har också föreslagit att lärarna ska ha ett introduktionsår efter avlutad utbildning. Lärarna ska placeras ut för att, under handledning, undervisa i sitt/sina ämnen. Finns platser eller handledare för alla lärarkandidater? Förmodligen inte. Vad ska kandidaten då ta sig till? Jo han kommer med all sannolikhet att söka vikariat och då uppstår nästa problem, nämligen: Lärarstudenten får inte anställas på ett vikariat om det finns legitimerade lärare att tillgå. Det kommer alltså att bli svårt för kandidaten att finna en tjänstgöring. Ytterligare försvårande för anställningsbarheten är att kandidaten inte får sätta betyg. Allt talar för att rektorer inte kommer att anställa lärarstudenter innan de har gjort sitt introduktionsår.

Om allt detta och mer därtill kan du läsa i Jonas Vlachos debattartikel i dagens DN.

Blir du chanslös, lille vän?

Läser i ett gammalt nummer av Pedagogiska magasinet en artikel av Johan Ernestam:

"En socialliberal politik bör ha som grund att alla människors livschanser ska vara så stora som möjligt. Men den skolpolitik som Folkpartiet bedriver i dag går närmast i en icke-liberal riktning. Den minskar i stället många människors livschanser och möjligheter".

För hela artikeln klicka på länken nedan:  

Från Pedagogiska magasinet 2010-02-26 00:00

Skolverket vs verkligheten

Ibland så har vi elever som vill otroligt mycket. De har svårt att begränsa sina valbara/IV-kurser till det som det är ämnat för.

Eleven kanske går ett yrkesförberedande program men vill läsa fler högskoleförberedande kurser i stället för vissa programfördjupningar.
Som skola försöker man att möta elevernas önskemål så långt som det är möjligt, men ibland så tar det stopp i förordningar etc. Ibland så kan man tillmötesgå eleven fullt ut (ur skolans perspektiv) men då "skiter det sig" i att slutbetyget inte ger behörighet att söka till universitet/högskola(!).

Varför kan man inte göra det enkelt? Enkelt för gymnasieskolorna, enkelt för eleverna att slutföra studierna med motivation och rätt val. Då menar jag rätt val ur elevens och skolans perspektiv som sedan, naturligtvis, är i förhållande till den högskola, det program som eleven söker till.

Att bry sig

Efter denna arbetsdag har en tanke slagit mig om och om igen: 
Vad är det som gör att vissa lärare bryr sig mer än andra?

Jag förstår att det är jobbigt ibland, och ja, jag kan förstå att man ibland är less på elever som inte försöker (eller i alla fall inte visar att de försöker). Jag kan också förstå att det är bekvämt att ha en grupp högpresterande och motiverade elever som bara sväljer allt man gör och säger. I alla fall kan jag förstå att man vill ha sådana elever ibland. Men jag kan inte förstå varför man som lärare inte bryr sig (inte ser) elever som bryter ihop när de får ett IG på provet. Som återigen får bekräftat att de inte duger, att de inte kan. 

Hur ska man få läraren som levererade IG:t att förstå att det är inte IG:t som är problemet utan att det är att de inte bryr som att eleven blir sårad, ledsen?

Stat eller kommun?

Många förespråkar att staten ska återta ansvaret för sveriges skolor. Ett argument är att det var bättre förr, ett argument som vår skolminister ofta använder i sin skolpolitik. Dagen elever är sämre än någonsin i herr Björklunds propaganda. Tydligen beror det på att vi har förändrat skollagen, gymnasieförordningen och läroplanerna. Att modernisering, uppdatering skulle vara detsamma som försämring...?
 Sant eller inte?
Om jag återgår till rubriken, dvs att det skulle vara bättre om vi återställde ansvaret för skolan till staten med ungefär samma argument, låter inte så där himla genomtänkt.
Andra argument som jag hört låter lite mer relevanta, t.ex. att staten är uppdragsgivare men kommunerna ansvarar, splittrar. Kanske...?
Tänker att de statliga institutioner/verk som har ansvar för skolan inte är så imponerande i effektivitet.
Några exempel:
Anmälde mig till rektorsutbildning ht 2007 och kom på en väntelista. Vt 2009 fick jag besked att upphandling etc skulle göras om så att alla som sökt måste göra om sin ansökan. Sverige var utan rektorsutbildning (trots brist på utbildade rektorer) under ett och ett halvt år, inte bra.
Staten har bestämt att vi ska reformera skolan och Skolverket verkställer. På gymnasiet går vi fortfarande och väntar på fullständig kursplaner. Programstrukturerna blev färdiga häromdagen, ett halvår innan Gy 2011 träder i kraft. Vi som jobbar i skolan har nu ungefär ett sex månader på oss att  sätta oss in i de nya regler etc som gäller och allt är ännu inte klart...!
Skolinspektionen har så mycket att göra så de kan inte besvara dagliga frågor och ännu mindre utföra de inspektioner som var menade att ske nu under hösten. För ett par år sedan arbetade jag på en annan skola där vi hade Skolinspektionen på besök. Rapporten hann jag aldrig få ta del av innan jag slutade. De sista jag hörde var att de nog hade "slarvat" bort den? Känns sådär, får jag lov att säga.

Nä, innan ansvaret för skolan skickas tillbaks till staten måste de nog se till att få resurser så de kan klara av de uppdrag de har idag