Baktidens skola?

Nu har han, gång på gång visat att han inte har någon som helst kunskap, ingen som helst kunskap om och inte heller någon som helst erfarenhet av och om skolan. "På vetenskaplig grund", är ett utryck som han gärna använder men i hans dagliga praktik verkar det inte vara användbart. Han tittar i historieböckerna och ser (vad han vill se) att svenska skolan var bättre förr. Dvs om man jämför Europas skolor utifrån ett summativt sätt där man mäter kunskaperna på samma sätt som man gjorde för tjugo eller trettio eller till och med femtio år sedan.

Jag har i ett antal bloginlägg skrivit om honom t.ex den här eller den här. Ja, han är nog den som figurerat mest av alla i min blogg. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin skrivit något positivt men tror inte heller att han förtjänar det ur mitt perspektiv som lärare och skolledare. Må vår skolminister snart få en ersättare och jag någon annan att skriva om...

Veckans ordstäv

"Alla har så bråttom med att undervisa att ingen
hinner lära sig något." Agnes Repplier

Det var ett tag sedan som hon, Agnes myntade ordstävet ovan. Jag antar att många med mig under skolhistoriens gång ofta undrat hur mycket vi lärare lägger ner i undervisning och hur mycket som förmedlas till våra elever. Jag menar att vi oftast har ett starkt behov att förmedla något, så starkt så att vi glömmer våra lyssnare.
- Nu var den lektionen klar, fort över till nästa och gå igenom så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt

Om min arbetsplats

Det var någon på Twitter som tyckte att min arbetsplats (se förra blogginlägget) påminner om hennes. Kanske att tecken på att även hon prioriterar den dagliga verksamheten framför de administrativa uppgifterna.
Jag vet att mina administrativa arbetsuppgifter hela tiden blir lidande av att jag vill finnas i verksamheten, att jag vill vara synlig. Jag gör klassrumsbesök, sitter med på lektioner, hänger i "caffis", får pratstunder i korridorer, i matsalen, i klassrum, i uppehållsrum. Jag är inne på lärarnas arbetsrum, är med på arbetslagsmöten. Osv osv. Allt detta tar mycket av min tid men det är värt varenda minut för jag kan ärligt säga att jag känner min skola, jag vet vad eleverna heter, jag vet hur de ligger till i sina studier.  Jag vet vilka problem som finns, vilka lärare som har det jobbigt just nu med den och den eleven/gruppen etc. Jag vet också att lärarna på skolan uppskattar att jag syns, att jag finns med, att jag är en del av det dagliga.

Jag har nog snöat in lite på det här med hur delaktiga, aktiva, engagerade i verksamheten vi rektorer är, eller inte är...Häromdagen kom jag in i en kort diskussion på Twitter om det hela (blogginlägg häromdagen) och nu är jag där igen? Sorry, men jag vill ju så gärna att vi rektorer jobbar för en bättre skola tillsammans med elever och lärare och inte enbart på våra arbetsrum.

Vissa dagar...

Jo, just det vissa dagar alltså...
De flesta dagar börjar man med intentionen att genomföra uppgifter och ha möten enligt kalendariet. Man laddar upp med lite kaffe och sätter igång med det dagliga, ja ni vet. Men så händer något.
Precis som på beställning ramlar alla elever med problem in, kuratorn, skolpsykologen m.fl. och rör om i min planering fullständigt.
Knack, knack:
- Har du tid?
- Självklart!
Knack, knack, ring, ring:
- Har du tid?
- Snart klar.
Ring, ring,
- Har du tid?
- Snart, jag ska bara...

Jo jag vet att jag förväntas vara den pedagogiska ledaren, att jag förväntas ha svar och lösningar på det mesta. Jag vet också att jag är det förstnämnda och att jag oftast har lösningar. Men varför bestämmer sig alla för att ställa dessa krav och frågor samtidigt under en ynka timme av min förmiddag?

Dagens blogginlägg blev gnälligt men kära blogg det är därför du finns. Vem ska annars lyssnar på mig när JAG får behovet att lätta på trycket?

Önskerepris från 2007...

"Hjärnan är ett underbart organ.
Den startar direkt när jag vaknar
på morgonen och stannar
inte förrän jag kommer till skolan."

Klassrumsbesök

En lärare på Twitter uttryckte igår en viss frustration av att rektor aldrig kommer på besök i klassrummet.
En annan lärare hakade på och berättade att hon haft två besök på 25 år (!). Jag undrade då vad de pratade om vid medarbetar- och lönesamtal. Hon svarar,
-  Bedömningen grundas i hur man beter sig på möten och vad andra säger om en.
Naturligtvis ett relativt subjektivt utlåtande men antagligen också relativt sant, för var annars ska rektor få en uppfattning om hur läraren utför sina arbetsuppgifter?


Jag kastade ut frågan till några "medtwittrande" kollegor som alla uttryckte en svårighet att prioritera denna (ack så viktiga) del i arbetet. Jag kunde ana en frustration från rektorskollegor över att de inte har tiden men kan inte låta bli att tänka: Ska man inte prioritera om?
Jag får också en obehaglig känsla av att man famlar i blindo i så många andra sammanhang, kvalitetsarbetet mm. Dessutom är det en viktig faktor till att vi kallar oss pedagogiska ledare, för hur kan man vara det utan att vara delaktig i verksamheten. OBS att jag menar delaktig, inspirerande, uppmuntrande inte kontrollerande, tillrättavisande. För vi utgår väl från att våra lärare har fått förtroendet att undervisa för att det är det de kan?

Rektorsutbildningen

Jag går nu det sista året på det nya Rektorsprogrammet, bara sex månader kvar till examen.
Under de två och ett halvt år som jag gått så har det vid flera tillfällen kommit upp att vi som jobbar inom skolan är så förbannat dåliga på att tycka till offentligt, att säga ifrån i debatten. Jag har kommit att undra om det är just detta som gör att skolan i allmänhet används som slagträ i alla möjliga och omöjliga forum.
Tänk om vi rektorer skrev insändare, om vi kunde kasta oss in i debatter i allas dess former. Varför hörs vi inte mer?
Jag finns på Twitter och där är inte rektorer precis överrepresenterade, vi är ett fåtal som figurerar under taggen #skolledare.
Just det! Tidsbrist! När skolledare får frågan hur många timmar i veckan man jobbar så är det bara ett fåtal som uppger att de jobbar mindre än femtio (50) timmar i veckan, ingen säger 40 timmar men desto fler säger att de jobbar fler än 50 timmar i veckan. Dessutom så gör man ju alltid någonting på kvällen som man inte räknar in under de ovan nämnda timmarna.
Så frågan är kanske: Hur ska vi hinna? Var ska vi få orken?
Nä, det är nog helt naturligt, inte har vi ork och inte har vi tid att engagera oss i några debatter.

Ruben R. Puentedura, Ph.D.

I fredags hade jag förmånen att få lyssna till Ruben R. Puenteduras föreläsning om IT i skolan.
Fantastiskt inspirerande! Han började (som sig bör) med historik (hur de första laptopen såg sitt ljus) på ritbordet, för mycket längre sedan än vi kunde ana etc.
Ganska snart visade han på sin SAMR-modell, som naturligtvis är viktig i sammanhanget, men jag fastnade mer vid detaljer såsom.
- En laptop är ju ett bra redskap men med vissa begränsningar. T.ex om du sitter på tunnelbanan och "baxar" upp din dator i knät, en häftig inbromsning och olyckan kan vara framme...Med en iPad eller en smartphone så har du tillgång till ditt redskap i de mest krångliga situationer. En laptop är bra när du är hemma, när du är på jobbet, när du sitter på konferensen. En iPad däremot kan du lätt använda även när du transporterar dig mellan två punkter. Du kan lätt ta upp den, dela med dig av den.
Puentedura visade också på en del (för mig) nya program som passar bra i undervisningssammanhang: http://www.visuwords.com/ - sketchup.google.com - algodoo.com - wefollow.com och såklart earth.google.com. Har säkert glömt en hel del av de program han visade (jag hann inte anteckna...)
En härlig föreläsare som bjuder in till eftertanke. Hur använder vi datorn i undervisningen? Hur mycket kan vi själva, vi som ska finnas som handledare, lärare etc? Det är ju inte bara att förse skolan med hårdvaran, vi måste också lära oss själva att använda den, att utnyttja den till fullo för att uppnå våra pedagogiska mål.
En fulländad eftermiddag på YBC-gymnasiet i Nacka.

Idag

Idag, efter lunchen så hängde jag i grundskolans lärarrum och "överhörde" när en lärare pratade om att introducera bloggande med sjuorna.
Frågorna var (och blir) många, tex  hur, hur mycket? Vilken typ av bloggare? Ska man välja vissa ämnen? Ska man välja bort andra ämnen? Bra och klok lärare reder upp det hela. Efter att ha tittat på olika bloggar ska man själv producera en egen blogg. Man lyssnar på varandra och lär av varandra och framförallt lär tillsammans.
En spännande resa har tagit sin början och jag vill gärna veta hur det slutar. Hoppas få se loggböckerna i bloggform (bloggbok?).

Min gamla skola

Har idag gjort besök på norra Gotlands högstadier och intog lunchen på min "gamla" skola som numer bara är restaurang. När jag jobbade där var det världens  härligaste restaurangskola med elever som lagade mat och elever som åt mat där, även folk "utifrån" var välkomna att luncha såväl som lärare och övrig personal på skolan. En helt fantastisk skola, en helt fantastisk restaurang.
Idag var det bara några få gäster där och matsalen kändes som något som tömts, som efter att pesten har härjat eller så. Fantastisk mat, supertrevlig personal men ack så ödsligt utan alla dessa ungdomar.
En skola kan vara tom på kvällen eller på helgen, ja till och med på loven. Då står skolan och väntar, väntar på eleverna och det känns tydligt. Den här "före detta skolan" är bara tom utan att vänta på något.
Jag hoppas innerligt att det ska uppstå skolverksamhet där igen, i någon form i framtiden.

Gy11

Niondeklassare samlas i aulan för information från öns gymnasieskolor. Jag lyssnar på skola nummer ett som representeras av en dam som jag antar är lärare. Hon presenterar sig aldrig men hinner med att använda sig av uttrycker "jy-elva" tretton gånger ( jo, jag räknade) på mindre än tio minuter. När hon pustar ut det för sjätte gången ser jag hur killen bredvid mig böjer sig fram till sin kompis och säger:
- Va fan betyder jellva? Han får till svar:
- Ingen aning, faktiskt.

Säkert fanns det många av eleverna som kände till begreppet och antagligen lika många som inte visste vad det var. Jag kände, när det var min tur, ett visst ansvar för att få det hela lite mer förklarat. Så när jag klev upp tittade jag på min tidigare bänkkompis och sa:
- Nästa läsår så börjar en ny gymnasiereform, den kallas GY11. Vad som händer med det nya har ni säkert hört från era SYV:are eller kommer snart att få veta. Jag ska berätta om min skola.
Jag upplyste i alla fall två killar den dagen. Båda tittade upp med en glad min och en av gjorde tummen upp mot mig. Skönt, tänkte jag.

Vem hjälper?

När eleven är i skolan får han/hon all hjälp som han/hon kan tänkas behöva. Om eleven inte kommer till skolan så måste någon annan hjälpa dem, förslagsvis föräldrarna. Jag blir alldeles förvirrad, förvånad och upprörd när jag pratar med en förälder, vars elev inte varit i skolan på snart två veckor och föräldern säger;
- Ojdå, har hon inte varit i skolan?
- Nä, hon har inte varit här de senaste två veckorna och vi börjar bli oroliga. Har det hänt henne något?
Jag blir matt...Eleven bor hemma hos sin mamma och mamman har inte märkt att dottern skolkat i två veckor?
Hur ska vi i skolan kunna motivera våra elever att närvaron är en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna fullgöra sin skolgång, om inte föräldrarna håller med? Skolan är inte bara kunskapsmål det är också värdegrundsmål och ett ypperligt tillfälle att lära sig att fungera i grupp, i sociala sammanhang.

Jag är här igen (har varit här förut några gånger): När ska vi införa lämplighetsbevis för att få ha barn?
Du måste ha det för att få ta körkort, du måste ha behörighet för att undervisa i skolan, du måste ha legitimation för att jobba som läkare, jurist osv. Du måste ha tillstånd för det ena och det andra men det viktigaste här i världen, våra barn kan vi producera hur mycket vi vill utan förkunskaper, utan leg, utan lämplighetstest...

Ibland går det bra...

...och ibland går det inte så bra.
Gårdagen och dagen som idag är hänger samman i mångt och mycket.
Elever på akuten, föräldrar på fastlandet, hundar ska tas om hand. Samtal hit och samtal dit plus en hel del bilåkande för att möta upp och att hämta.
Tid för reflektion och utvärdering finns inte. "Du måste prioritera", säger mitt inre till mig men hur prioriterar man bort elever på akuten? Hur prioriterar man bort telefonsamtal med oroliga föräldrar? Hur prioriterar man bort hundar i behov av promenad och mat?
Allt det där dagliga får läggas åt sidan och så får väl tiden på något sätt komma ikapp en. Pappershögar, blanketter och annat har sin tid och känns inte som de mest angelägna just nu. Skolinspektionen må säga vad de vill men elevernas välmående är också en förutsättning för att de ska nå kunskapsmålen, eller?

Idag...

...var det en en sån där bra dag, igen. Jag hann ha möten, fika, träffa elever, kolla på några lektioner, prata med lärare, fika, ha möte med VD, fika. Jag hann ringa ett gäng samtal (det sista i bilen på väg hemåt), jag hann prata med vaktmästaren, fika, titta på ett projektarbete, åka till Visby Screen å hämta tröjor, fika åsså hann jag med att äta lunch. En sån dag, en sån där dag som man bara....

Pedagogisk ledare

Rektor är skolans pedagogiska ledare. Han/hon ska se till så att förutsättningar finns för lärarna att hjälpa eleverna att nå de kunskapsmål som finns att uttolka från de styrdokument som Skolverket förser oss med, genom uppdrag från riksdag och regering. Rektor ska också se till att eleverna har möjlighet att nå målen genom att tillhandahålla verktygen (lärare, lokaler, läromedel etc). Förutom ovan nämnda ska rektor också utvärdera skolans arbete och tillse att erforderliga åtgärder sätts in om det finns brister eller om utvärderingar visar att vi inte når målen.
Då tänker jag så här:
Genom att se till så att lärarna har ett drägligt schema med lagom mycket tid för planering, rättning osv. Men också se till så att de har motivationen och möjligheten att utvecklas och att fortbilda sig.
Jag ska också tillse att elevernas schema på samma sätt som ovan, passar för eleverna, att de får den undervisningstid som de har rätt till att deras lärare har relevanta kunskaper i ämnet, såväl som i pedagogik.
Men vem f-n har ansvar för rektor? Vem f-n ansvarar för att rektor har den tid och de verktyg han/hon behöver för att utföra uppdraget? Vem f-n gör schema för rektorn så att arbetsbördan blir dräglig.
När hörde ni talas om en huvudman (fristående såväl som kommunal) som sa;
Nu måste vi se till så att rektorn har en arbetsbörda som är dräglig så att hon/han har möjlighet att dels utföra uppdraget men också har möjlighet att fortbilda sig och utvecklas som pedagogisk ledare...?

Knepigt...

...ja just det knepigt.
Vi har vid eftermiddagens arbetslagsmöte diskuterat huruvida a-lag verkligen fyller någon funktion. Frågor som syfte och mål besvarades blixtsnabbt och välmotiverat.
Drog vidare med att ifrågasätta mentorskapet på skolan. Är det verkligen nödvändigt att vi har mentorer till våra halv-vuxna elever? Ska de inte kunna klara detta på egen hand? Samma sak här blixtsnabba och väl motiverade svar.
Knepigt tänkte jag när mötet var över...